Jag har redan två par så kallade wedge sneakers, ett par helvita och ett par helsvarta. Mina svarta är i samma modell som de ovan och de är jäkligt snygga och bekväma. Men nu har jag funnit dessa och är så sugen på att beställa ett par då de är ganska billiga (inte från samma säljare som jag lånat bilderna från), men frågan är vilka? Vilka tycker ni är snyggast och skulle passa mig bäst?

I övrigt då.. Hade egentligen tänkt duscha och fixa mig idag för att fota en outfit men det gick inte så bra.. La mig redan vid kl 22 igår men hade sån ångest att det tog ett bra tag att somna. Men sedan fick jag så ont i ryggen att jag knappt sovit en blund i natt, känns som jag har sovit max två timmar, jag som egentligen behöver ca 10 timmars sömn. Så jag är knäckt just nu, orkade nästan inte gå ner för trappen för att benen var så svaga plus att jag fortfarande har så ont. Jag ska egentligen och träna om två timmar men får se hur det blir med det, mår jag som nu måste jag avboka för då kommer jag ändå inte kunna träna. Nu ska jag få i mig lite käk och sedan lägga mig och vila. Puss o kram.

Hej. Hade gentligen tänkt fota en outfit till er idag men jag fick för ont för det, så tyvärr. De senaste dagarna har verkligen varit hemska.. Jag har haft sån fruktansvärd värk i ryggen, tillslut gör det så ont att jag får panik för jag vet inte vart jag ska ta vägen eller hur jag ska få ner smärtan. En fryst ärtpåse är min bästa vän i såna lägen.. I början är det mest bara kallt men när jag legat ett tag på den (brukar ligga på påsen så den verkligen kyler ner ryggen) börjar den äntligen bedöva lite. Men det är sjukt jobbigt ändå. Jag tror inte på gud och jag tror inte direkt att man blir straffad om man gjort något dåligt, men såna här gånger kan jag inte låta bli att undra vad jag har gjort för att förtjäna det här. Och som pricken över i så har mitt vänsterben börjat jävlas med mig igen (troligen en nerv i ryggen som ligger i kläm så jag får nervsmärtor i vänster lår). Nu känner jag av det varje gång jag går och så har det inte varit på länge, så jag hoppas hoppas hoppas att det bara är en tillfällighet och att det försvinner snart. Nä hörrni, nu ska jag sluta klaga och gå och sova. Ville mest bara förklara varför det kanske blir lite segt med uppdatering just nu. Hoppas ni har en trevligare helg än vad jag har, kram!

 

Hej. Blev ett lite sent inlägg idag men så blir det ibland (eller för det mesta för min del). Igår hos läkaren gick det så där, det slutade med att när vi gick därifrån så brast jag ut i gråt. För att göra en lång historia kort så tyckte läkaren att jag skulle satsa på KBT (Kognitiv beteendeterapi) och inse att det inte finns något annat att göra mot min onda rygg. Och det kan jag inte acceptera, så är det bara! Jag menar jag är 22 år och kan inte leva ett normalt liv för fem öre! Enligt honom är det 70% chans att KBT kommer hjälpa mig och han trodde även att jag skulle kunna få 50% mindre ont av det. Jag tror inte på det (tror det kan hjälpa kanske 20-30%) men än om det skulle hjälpa upp till 50% så är det för lite! Jag måste få bort kanske 80% av min smärta för att kunna leva ett någorlunda normalt liv med undantag för vissa aktiviteter och jobb. Så nej, jag ger inte upp än. Jag vet att någonstans där ute måste det finnas en läkare som kan hjälpa mig få ner smärtan, eller det är vad jag hoppas på i alla fall. Jaja, orkar inte ens tänka på det där för jag känner mig fortfarande rätt nere. Men här kommer dagens outfit.

 

Jag vet inte om ni har märkt någon skillnad här på bloggen de senaste veckorna eller månaderna eller om det bara är jag. Ni vet ju vid det här laget att jag har svåra ryggproblem som bara blir värre, jag klarar inte av vardagliga enkla saker och har ständig värk. Jag har länge kunnat hålla det så, att det endast är ryggen som förstört det för mig, men det senaste halvåret har det börjat smyga sig på psyket också. Tyvärr har även det blivit värre i och med att ryggen försämrats. Det är sällan jag känner mig riktigt glad och lycklig, jag har inte samma lust att göra vissa grejer som jag uppskattade innan, jag har ingen ork och har ångest, speciellt på kvällarna och nätterna. Ni som inte har upplevt det förstår nog inte hur jobbigt det faktist är, det är som att det mesta känns jobbigt och besvärligt.

De senaste veckorna men speciellt de senaste dagarna har jag varit jätte jobbiga, jag har haft fruktansvärd ångest och haft jätte svårt att somna. Direkt jag sluter ögonen kommer paniken och rädslan, den där fruktansvärda klumpen och känslan som får en att bara vilja försvinna, lägga sig under täcket och hamna i en annan värld. Jag och mamma har legat i soffan och sovit de senaste nätterna på grund av min ångest då jag har svårt att vara ensam och måste ha igång tv'n för att klara av ångesten någorlunda.

Varför jag delar med mig av det här är för att jag vill att ni ska veta vad som pågår. Jag vill att ni ska veta att jag inte bara är lat utan det fins en anledning till att bloggen ibland blir pausad, att det blir för mycket för mig. Så ni är förberedda på det. Jag hoppas ni förstår och stannar kvar ändå för ni betyder så himla mycket för mig, mer än ni tror och kan ana.
Kram på er alla fina!

Har ju helt glömt bort att berätta om läkarbesöket jag var på i Lund i fredags! Jag var där i hela TRE timmar, pratade i ungefär två av dem och undersöktes i en. Det blir inte att åka upp till Umeå och smärtkliniken där, vi har kvar det i bakfickan men det är inte aktuellt just nu. Vi pratade som sagt i ca två timmar så jag ska försöka kortfatta det hela. Smärtläkaren och sjukgymnasten jag träffade tror båda två att det är nån nerv som är skadad i ryggen och att jag kan vara överkänslig mot morfinet. Jag har ätit morfin dagligen i över ett och ett halvt år nu (usch vad hemskt när jag tänker på det..) och tillslut vänjer sig kroppen så man får öka dosen och öka igen och igen och igen. De har en teori om att jag i princip är "immun" mot morfinet, att det knappt ger någon smärtlindring alls, och det låter faktiskt ganska rimligt med tanke på den stora dos jag äter och den lilla verkan morfinet verkar ge. Så jag ska nu påbörja en "behandling" hos dem (fast det mesta görs hemma). Idag har jag kompletterat min vanliga medicin med en ny som förhoppningsvis har en positiv verkan på mig, om lite mer än en vecka ska jag tillbaka till Lund och träffa en sjuksköterska och prova ut en tens. Sedan är det lite mer planerat men vi börjar så här. Det är i alla fall en början!

Och för att hoppa till något heeelt annat... Desperate Houswives! Det blir inga spoilers för er som inte sett det sista avsnittet. Igår kväll såg jag det absolut sista avsnittet av serien, det är svårt att förstå att det inte kommer några fler avsnitt nu. Serien har ju blivit en del av min vardag, haha. Nä, faktiskt inget att skratta åt för jag har typ en klump i magen på grund av att det är slut nu. Jag har bara sett alla avsnitt en gång så de första var det ju flera år sedan jag såg och jag minns nästan ingenting av dem så nu är jag på jakt efter alla säsonger av serien! Har kikat lite på tradera och blocket och har hittat lite men nej, jag tror ändå att det blir att köpa boxarna nya så det inte är repor eller så. Såg att ginza sålde säsong 1-7 för 999:- och det är ju okej. Då har jag något att göra om dagarna ;) Fast jag börjar med att önska mig serien i fördelsedagspresent och får jag den inte får jag köpa den själv.


Bildkälla.

Hejsan. Igår var som sagt jag och mamma i Lund. Vi åkte dit för att jag hade en tid hos en ortoped (läs mer om besöket i slutet av inlägget) men besöket gick väldigt snabbt så vi åkte in till stan en sväng där vi gick lite på stan, åt lunch, käkade mjukglass och strosade runt i solen och sedan åkte vi till Botaniska trädgården där vi strosade omkring och bara njöt.

Avnjuter mjukglass i en liten park. Det var så fantastiskt.. När vi åkte från Simrishamn var det ca 10 grader i skuggan och när vi kom fram till Lund hade de ca 22 grader + sol så det var precis som en sommardag. Alla gick omkring i shorts och linne och när vi skulle sitta ute och äta var vi tvugna att sitta i skuggan för det blev för varmt i solen, helt sjukt men så jäkla underbart!! Till och med när klockan passerade 19 så var det riktigt varmt, och jag som är super frusen gick även jag runt i linne. Tog på mig koftan en stund men insåg snabbt att den inte behövdes.



Botaniska trädgården..



Det var så underbart! Hela trädgården (det var mer som en stor park) var proppfull av olika blommor, växter och träd som blommade och på gräsmattorna låg folk och solade, läste böcker, grillade, spelade gitarr och njöt.



Min gårdag var med andra ord mer än bra! Det är bara så synd att Simrishamn är så "kallt" i maj om man jämför med andra ställen här i Skåne men å andra sidan har vi en väldigt lång och fin vår och hösten (och sommaren) är oftast mycket längre här så jag kanske inte ska klaga.

Till läkarbesöket då.. Jag träffade en ortoped för att kirurgen i Ängelholm ville ha en second opinion angående mig och min rygg. Men som vi trodde undersökte han mig bara lite snabbt och kunde ungefär säga att ingen ny operation var aktuell. Men det visste vi ju redan.

Sedan väntar jag på en remiss till Lund till en smärtspecialist så han kan remittera mig till smärtkliniken i Umeå (vanliga läkare kan inte skriva såna remisser då det måste vara specialister och de måste ha befogenhet till kostnadsåtagande) men den remissen har jag inte fått än. Det är jäkligt irriterande då vi vet att Umeå kan ta emot mig omgående bara de får in remissen. Min läkare i Simrishamn har pratat med smärtläkaren i Lund att berättat hur viktigt det är att han skriver remissen och att det måste ske omedelbart, och det var för flera veckor sedan men ingenting har hänt. Vi är alla besvikna över hur lång tid det tar, även ortopeden tyckte det var konstigt att jag inte fått en tid än. Och just de, det var de jag skulle komma till.. Jag hade hoppats på att ortopeden idag skulle kunna skriva den där remissen till Umeå men det visade sig att även han inte hade befogenhet till en sådan slags remiss. Men nu skulle även han kontakta smärtläkaren i Lund och säga hur viktigt det är att jag får en tid och min läkare här ska troligen ta kontakt med honom igen så jag hoppas jag får en tid mycket snart. Så, så ser läget ut just nu.

Hejsan! Mår ni bra idag? Det gör jag, vaknade av mig själv pigg och någorlunda utvilad klockan 9, och det händer aldrig. Idag ska jag och mamma till Lund för jag ska träffa någon läkare som förhoppningsvis skriver en remiss till en smärtklinik. Får se om vi hörs mer idag, kram :)

Hejsan. Tänkte visa er ett par byxor som fick följa med mig hem från Lindex för ett par dagar sedan, de var dessutom på halva priset och det vet vi ju alla att jag gillar ;)



Platåsneakers//Ebay.com
Byxor//Lindex
Tröja//Second hand
Baseballjacka//Second hand
Keps//H&M

Annars då.. Ryggen är så dålig så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, har aldrig någonsin varit så här dålig, eller ja dagarna efter operation. Vi har dock varit i kontakt med läkare hit och dit, smärtcentrum osv. Just nu ser det ut så att jag ska till Lund och träffa två olika slags läkare varav en av dem ska remittera mig till Smärtkliniken i Umeå som tydligen har ett gäng olika metoder som verkar bra och som vissa andra kliniker inte utför. Jag har även fått öka mina mediciner för mina  smärtor och att jag inte kan sova om nätterna så nu har jag fått öka både mitt norspanplåster, oxynorm som är mina korttidsvärkande tabletter och vi har även satt in oxycontin som långtidsverkade medicin.

Igår skrev jag en "ryggdagbok" vilket jag tror kan vara bra att ha och visa nu då jag ska träffa så många nya läkare. Där har jag skrivit hur det har varit sen i november 2011, hur ont jag har haft, vilka mediciner jag ätit, vad man gjort, hur mycket och hur ofta jag fått öka medicin osv. När jag gick tillbaka till i november blev jag nästan rädd hur fort det gått sedan dess. I mitten på november behövde jag "endast" äta ca 2 oxynorm (ett slags morfin) per dygn, vet ni hur många jag måste äta nu för att klara smärtan? Ca 18 stycken per dygn, jag menar på 5 månader, det är så sjukt! Usch!

Idag var jag och träffade min läkare här i Simrishamn för att prata om att jag bara blir sämre i ryggen, medicin, hur vi ska gå vidare osv. Det gick bra, jag tycker att han är hur bra, duktig och förstående som helst, det märks att han verkligen vill mitt bästa och vill hjälpa mig. Och hur vanligt är det att en läkare lämnar sitt privata mobilnummer till sin patient? Jag tror inte det är vanligt alls men han gav mig sitt mobilnummer och sa att det bara var att ringa på kvällar eller helger om jag hade någon fundering eller om jag skulle bli sämre och undrar över medicin osv. Bara det visar ju hur mycket han bryr sig. Nu har jag i alla fall ökat mitt morfinplåster också, innan hade jag 10 mg men nu har jag 15 mg så jag hoppas det hjälper och ger mig bättre smärtlindring. Hoppas även att det inte blir en jobbig natt.. Igår hade jag jätte ont så jag låg vaken till 3 innan jag kunde somna, inte kul.

Men efter läkarbesöket gick jag och mamma en liten promenad i Simris, det var super fint och så många olika blommor som blommade. Här kommer lite bilder mamma tog.

För er som inte gillar att läsa då folk klagar kan ju sluta läsa nu. Jag skriver inte det här för att någon ska tycka synd om mig utan det är bra för mig att kunna gå tillbaka i arkivet och se hur det var, jämföra om jag blivit bättre/sämre, veta om jag ändrat något i träningen eller kanske om jag ökat/minskat medicinering. De fyra senaste dygnen har jag varit riktigt dålig i ryggen, på dagarna har det varit "som vanligt", ont men inte outhärdligt men vid 16-17 tiden har jag fått ondare och ondare och där på kvällen/natten har jag haft det fruktansvärt. Tar ju medicin var sjätte timme (kl 06, 12, 18 och 24) så där vid 22 får jag riktigt ont och det bara förvärras så när jag tar medicin 24 har jag redan så ont att tårarna nästan kommer och då är jag så högt uppe i smärta så det börjar inte släppa förrän vid 02-03 på natten. Så de senaste nättera har jag legat vaken fram tills ungefär 03 för att jag inte kunnat somna innan dess och när jag liks somnat sover jag väldigt oroligt, vaknar nog omkring 10-20 ggr per natt för att jag har ont, måste ändra sovställning, ska ta medicin osv. Men idag har vi snackat med min läkare så jag ska öka morfinet på kvällen och natten till 20 mg istället för 15 mg och ta det en timme tidigare så jag inte hinner komma så högt upp i smärta. Jag hoppas det hjälper och gör så jag inte har lika ont och får sova mer, vore skönt och behövligt. Nu ska vi snart käka varma mackor sedan blir det nog bara att ligga framför tv'n med en fryst ärtpåse bakom ryggen som kyler och bedövar, det hjälper lite mot smärtan. Trevlig helg!

Så här såg min lunch ut, det ser ut att bara vara nötter och frön men det var det självklart inte. Jag gjorde havregrynsgröt och toppade med socker, äppelmos och så nötter och frön som jag rostade. Blev riktigt gott måste jag säga, måste ätas igen!

I övrigt så har jag en dålig dag.. Min läkare ringde med resultatet från magnetröntgen och tydligen syntes ingenting, allt såg bra ut. Det kanske låter som något positivt men med tanke på att jag blir sämre för varje vecka som går, att jag knappt har ett liv längre pga all smärta som sätter såna hinder för mig och att jag är flera gånger sämre nu än vad jag var före operationen så hade det varit så skönt att få veta varför och vad som är fel. Och inte blir det bättre då min sjukgymnast säger att han aldrig varit med om någon som mig, någon som tränar så hårt men ändå blir drastiskt sämre, så lång tid efter operationen dessutom. Och sen så sa ryggkirurgen idag att han inte heller varit med om någon som mig och han trodde att det var 1-2% som blir som jag. Vad roligt att höra... Men nu måste vi gå vidare, träffa massa nya läkare/smärtspecialister osv och det känns så jobbigt, jag har ingen ork kvar och är så less på allt det här. Less less less.

Det var nyligen en tjej som kommenterade ett inlägg som jag skrev i september 2009 som handlade om min rygg och att jag inte kunde leva ett normalt liv på grund av den. Var tvungen att läsa igenom inlägget och fastnade vid en mening som löd så här; "På bilderna och så jag lägger ut på mig tror man nog inte det här om mig eftersom jag ändå kan vara glad men ja, fortsätter det i mer än ett år kommer jag nog bli en sur och deppad liten jävel." Det skrev jag för två och ett halvt år sedan och jag är i nuläget opererad men ändå mycket sämre än vad jag var när det inlägget skrevs, men ändå är jag ingen deppad liten jävel. Inte än i alla fall.

Jag får ibland frågan från nära och kära hur jag kan vara så stark, att jag inte brutit ihop eller går och är ledsen/besviken/förbannad hela tiden och jag har ett bra svar till den frågan. Att ständigt ha ont (ibland så ont att jag gråter) tär väldigt mycket på krafterna och tar enormt mycket energi, att dessutom äta en någorlunda stor dos morfin dygnet runt gör mig ännu mer utmattad och trött. Och att jag pga av mina besvär inte kan göra mycket, varken jobba, studera eller klara av en del väldigt annars enkla vardagssysslor gör en uttråkad och less och tar inspirationen ifrån en. Om jag då dessutom skulle gå runt och vara arg hela tiden eller ledsen, då tror jag att jag inte skulle klara av det. Att gå runt och vara arg tar så himla mycket energi och i nuläget känner jag att jag behöver all energi jag kan få så jag slösar inte på det om jag inte måste. I detta fall kan jag faktiskt välja att vara förbannad och ledsen och bli ännu sämre eller försöka vara positiv, fortsätta kämpa och hoppas på att något bra snart kommer hända. Jag har valt att lägga positiv energi på det sistnämnda. Jag säger inte att jag alltid går och är positiv, vissa dagar kan jag inte välja utan då är jag arg, jag är ledsen, jag är besviken, tycker synd om mig själv och tänker varför just jag?! Men såna dagar behövs ibland för att kunna uppskatta andra saker.

Jag vet inte om jag har sagt det förut men bloggen har hjälpt mig så jäkla mycket de här senaste åren! Det har blivit min psykiska rehabilitering och något positivt som finns i mitt liv. Bloggen "tvingar" mig att sminka mig och fixa håret, klä på mig, fota, skriva, kommentera andras bloggar osv. Jag hade lika gärna kunnat gå omkring osminkad och klädd i pyjamas dag ut och dag in. Men bloggen och NI, NI ger mig hopp och positiv energi. Inspiration! Det vill jag tacka er för. Verkligen, jag menar det verkligen. Ni är fantastiska.

Och om vi ska prata om hur ryggen är i nuläget. Den är fruktansvärd. I höstas tyckte jag att det var hemskt, att jag var handikappad men efter att ha blivit flera gånger sämre efter en tripp till min vän i Göteborg önskar jag nu att jag var som då. För varje vecka blir jag sämre i ryggen, jag får ondare och ondare och får äta mer morfin för att hålla mig någorlunda smärtfri, än om jag gärna skulle vilja öka min dos dubbelt så mycket för att bli tillräckligt smärtfri. Läkarna förstår inte varför jag bara blir sämre i ryggen, och det är precis där jag blev opererad som jag har ont. Gjorde ju en skiktröntgen i januari men den visade ingenting så nu väntar jag på en tid till en magnetröntgen men väntetiden är ju så förbannat lång. Tyvärr finns det ju en stor chans att även magnetröntgen inte visar något, då vet jag inte vad nästa steg blir.

Börjar bara bli så less nu. Less på att alltid ha ont. Less på att vänta. Vänta på tider. På att mitt liv ska börja. Less på sjukgymnastik. Less på vardagen som består av att ligga i soffan och se på tv och sitta vid datorn. Less. Less. Less. Men jag försöker ändå så gott det går att hålla skenet uppe, att inte ge upp. Jag följer med och handlar för att få komma ut och se lite folk. Försöker gå en sväng på stan för att inspireras och göra något jag tycker är kul  innan smärtan blir outhärdlig. Försöker följa med ut på utflykter för att få lite livskvalité. Försöker så gott det går helt enkelt. Men frågan är hur länge man orkar? Ett år skrev jag i september 2009. Nu är det mars 2012, hur lång tid ska jag ge det? Ett år till? Eller ska man vara realistisk och kanske ge det 2-3 år? Eller är det att tänka negativt? Som jag skrev, less.

Det här blev ett ganska negativt inlägg men jag hoppas att jag inom en någorlunda snar framtid kan läsa det här inlägget och tänka vilken tur det var att jag fortsatte vara positiv, att allt är bättre då. Att jag kanske kunnat börja jobba, behöver inte vara fulltid men kanske 25%, det är en start, en början på något bra.

Det här inlägget kommer inte vara speciellt roligt utan det är mest för mig själv för att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Idag är det fyra veckor sedan jag blev så mycket sämre i ryggen och det är fortfarande lika dåligt. Jag har aldrig varit så här dålig förut (förutom när jag var nyopererad), inte ens innan operation så det känns så förbaskat tråkigt att jag fått sånt bakslag. För fyra veckor sedan började jag även med en ny medicin som heter palexia som jag har som grundmedicin. Sedan dess, men speciellt efter jag har ökat dosen och den senaste veckan har jag känt mig jätte dålig. Jag har jätte mycket ångest om kvällarna och nätterna som bara blir värre, jag har svårt att somna, jag kan vara hur trött som helst men somnar ändå inte och så har jag ingen aptit, om jag bara skulle lyssna till hur kroppen känner skulle jag knappt äta nånting om dagarna. Jag vägde mig idag när jag var och tränade hos sjukgymnasten och insåg att jag gått ner 3 kg på de här 4 veckorna och så kan det ju inte fortsätta! Men igårkväll läste jag bipacksedeln tillhörande palexia och såg att just oroskänsla och nedstämdhet, svårt att sova och minskad aptit var vanliga biverkningar (1-10 av 100). Och då föll alla bitar på plats, såklart att det är medicinen som gjort att jag känt mig så här, att jag inte tänkt på det tidigare. Så idag pratade jag med min läkare och jag började trappa ner nu ikväll och imorgon kväll ska jag börja med norspanplåster igen istället för palexian. Dessutom har jag hört mig för och pratat om att de gånger jag har riktigt riktigt ont kan jag ta tre oxynorm istället för två. Oxynorn är en opiat (morfin) som är korttidsverkande som jag just nu äter två stycken av var sjätte timme dygnet runt för att minska smärtan någorlunda.

Sen är det det här med norrlandsresan.. På torsdag morgon går flyget upp till Umeå och jag har sådan beslutsångest om jag ska åka eller inte. Jag vill självklart åka men jag är inte beredd att bli sämre i ryggen för det. Först ska vi åka bil ca 1,5 timme till sturup, sedan flyg i en timme och 10 minuter för att byta flyg och vänta i sthlm i 45 minuter. Efter det är det en timmes flyg till och dagen efter det väntar en bilresa på ca 3 timmar. Som sagt, beslutsångest. Imorgon ska jag till Ystad och då blir det ju att åka bil ca 40 min enkel väg och sedan gå lite där, lite som ett "test" på hur jag klarar det för sen är det dags att bestämma sig. På onsdag ska även kirurgen från Ängelholm ringa mig och då ska jag be honom boka en tid för en röntgen, först ska vi göra en skiktröntgen och om den inte visar något antar jag att det blir en magnetröntgen efter det (men allt blir ju i januari i så fall).

Det här blev ett väldigt eländigt inlägg men nu ska jag lägga mig framför tv'n och vänta på att bli trött så jag förhoppningsvis får sova några timmar i natt. Sov gott. Kram!

Ni minns kanske att jag för någon dag sedan skrev att jag fått låna hem en korsett för att se om den kan ge mig lite smärtlindring i ryggen och hjälpa till att "hålla uppe" ryggen då jag själv inte orkar det. Jag skrev även att jag fick jätte smal midja när jag har den på mig och ja, här har ni bildbeviset, haha. Jag har i vanliga fall en ganska smal midja men när jag har på mig korsetten, shit! Det ser faktiskt lite äckligt ut så jag ser till att ha en lite större tröja på mig utanpå. Dock så är det ganska skönt, jag har på mig den när jag går och sitter lite längre stunder (längre stunder för mig, då det blir mer än 5 minuter typ) så jag behåller den nog ett tag.



Sen vill jag bara tacka er för att ni är så himla underbara!! Ni kikar in här och skriver kommentarer än om jag bloggar dåligt och ganska tråkigt just nu. Sen så var det flera veckor sedan jag svarade på kommentarer men jag har helt enkelt ingen ork så när jag känner mig lite bättre ska jag i alla fall försöka svara till er som ställt frågor och så under de senaste veckorna.
KRAM!

Jag verkligen önskar att jag kunde säga att jag är på rätt spår nu med ryggen och att den börjat gå tillbaka till det "normala" (normala för mig) men tyvärr. I onsdags började jag träna igen hos sjukgymnasten efter en ca tre veckor lång paus, en vecka var jag ju hos Therese i Göterborg och dagen efter jag kom hem från henne började ju det här, att jag blev så mycket sämre och då orkade jag helt enkelt inte träna. Jag trodde att det skulle gå över av sig själv men i och med att det inte verkar göra det är det dags att ta upp träningen igen, dock mer försiktigt än tidigare. Vi har minskat belastningen en hel del, jag gör inte lika många av övningarna och jag får lägga mig ner och vila mellan varje övning. I torsdags var den första dagen sedan den 21 november som jag kände mig lite bättre och jag hoppades så att det börjat vända men idag är jag värre än jag vart på flera dagar så nej, det verkar inte ha börjat vända. I fredags fick jag förresten hem en korsett som jag ska prova nu i helgen och se om den kan ge mig lite smärtlindring genom att hjälpa att "hålla uppe" ryggen. Haha ni ska se vilken midja jag får när jag har på mig den, värsta getingmidjan typ :P Det jag egentligen vill ha sagt är att min bloggning kommer fortsätta vara lite usel tills jag blir lite bättre.

Och en sista sak.. Jag ser alltid The vampire diaries på datorn via nätet när de nya avsnitten kommer ut men för ett tag sen såg jag att det var ett avsnitt på tv så jag satte på det men efter typ fem minuter bytte jag kanal för det var så dåligt. HERREGUD vad har de gjort med serien på kanal 6?!?!! De har ju klippt bort allt som är bra och spännande!! Man fick inte se när de satte pålen i en utan helt plötsligt låg hon bara på golvet död. Man fick heller inte se när Damon bröt nacken av en utan han låg helt plötsligt också på marken utan att man fick se vad som hände. Jag skulle ALDRIG se den serien på tv så om ni gör det borde ni prova se ett avsnitt via nätet istället för där har dom inte klippt bort en massa. Eller köpa boxarna för där är det heller inget bortklippt.

Det var allt för den här gången. Ciao.

Hej. Än så har jag inget att hurra för, blir inte minsta lilla bättre. Pratade med ryggkirurgen i Ängelholm idag och vi skulle höras om en vecka och om jag inte blivit minsta lilla bättre då planerar vi nog in en skiktröntgen. Imorgon ska jag även prata med min läkare här i Simrishamn och höra vad han säger. Jag kanske behöver bli inlagd eller så på sjukhus och få rejält med smärtlindring så att jag går ner i smärta för då kanske medicinerna jag äter hemma biter bättre för som det är nu är jag hela tiden på helspänn. Ni förstår nog varför jag inte bloggar nu, jag har inget att blogga om så länge ryggen håller på så här för det enda jag gör är att ligga framför tv'n typ.

Men jag tänkte att jag kunde passa på och se om ni har nån/några frågor ni vill få svar på?  Om ni har någon fråga så passa på och ställ den nu. Om inte så ja, då hörs vi helt enkelt när jag orkar :)

Jag gick nyss in här och fick syn på alla era fina kommentarer, ni är underbara! Än så länge är jag hemma och jag känner en liten förbättring, både igår och idag, jag gråter inte av smärta i alla fall så det är ett gott tecken. Men det är inte över än utan jag får nog räkna med att det håller i sig ett par dagar till. Jag känner mig så slut efter att knappt fått sova sen i måndags men jag är så himla glad för att jag har min mamma. Hon sitter uppe med mig om nätterna och ser på tv för att jag ska tänka på annat, hon sover med mig i mitt rum för att jag inte ska behöva vara själv och hon är som en fantastisk mamma ska vara och jag är så tacksam att jag har henne, speciellt gånger som nu när jag har det jobbigre än vanligt. Så tack till er och tack till dig mamma <3

I måndags var jag som sagt i Ängelholm för att träffa en av kirurgerna som opererade min rygg för ca 14 månader sedan. Rehabiliteringstiden efter operationen skulle ligga mellan 6-9 månader och då skulle man se om man blivit bättre, sämre eller inte känner någon direkt skillnad. Jag stelopererades och de bytte även min dåliga disk och satt in en diskprotes. Tyvärr är jag väldigt dålig än, äter dagligen morfinklassade värktabletter och har ständig värk i ryggen och titt som tätt i vänster lår (nervsmärtor). Så både jag och mamma ville höra vad han hade att säga om det här och få lite svar på ett par frågor så han undersökte mig och så pratade vi en del.

Om min rygg har han tre olika teorier.. Den första och bästa enligt mig är att jag kanske bara behöver ovanligt lång tid på mig för att återhämta mig och bli bättre och eftersom jag haft diskbråck sedan dec 2007 kan det behövas längre tid för mig att "läka". Hans andra teori var att jag kanske inte har läkt helt efter operationen, där skruvarna sitter. Om det är så att min kropp inte vill läka där skruvarna sitter så kan jag måsta opereras igen då de byter ut skruvarna och att jag då förhoppningsvis ska läka snabbare och lättare. Den tredje teorin hoppas jag verkligen inte på då den är att jag inte får någon större förbättring än så här, att det inte finns något att göra. Själv hoppas jag såklart på att jag bara behöver längre tid på mig för jag är inte minsta lilla sugen på att opereras igen och jag spyr på tanken om det är så att jag inte blir bättre än så här. Men vi ska i alla fall hålla kontakten nu och om det inte har blivit någon förbättring om ca 6 månader ska vi göra en skiktröntgen för att se vad en sådan kan visa. De vill inte göra en nu med tanke på att jag redan har gjort ett par och de utstrålar strålning som kan ge cancer så jag förstår att de vill vänta!

Sen det här med nerven i vänsterbenet.. Antingen så kan det vara ett bråck i ljumsken men det trodde han inte riktigt då jag inte har ont i den. Annars är det troligen att en nerv kommer i kläm från en disk i ryggen. Han kunde erbjuda mig att få göra en nervblockad för att se om det skulle hjälpa något men jag känner att jag vill läsa på lite mer om det innan jag bestämmer mig. Sen är det ju inte säkert att det skulle hjälpa något men å andra sidan kanske det skulle kunna hjälpa.

Det var ungefär det som blev sagt så vi ska hålla kontakten och se hur det ser ut om ca ett halvår och tills dess ska jag fortsätta som nu med att träna, promenera och äta värktabletter.

I övrigt är jag fortfarande riktigt dålig. Började känna mig sämre i ryggen i måndags men tisdagen och onsdagen har varit fruktansvärda, jag har haft så ont att tårarna kommer och det händer inte överdrivet ofta. I vanliga fall brukar jag "bara" måsta äta ca 2 oxynorm (min starka och snabbverkande medicin) per dygn men sen i tisdags har jag varit tvungen att äta 2 var sjätte timme dygnet runt det säger ju en del. Tyvärr är det för lite också, jag hinner komma upp så högt i smärta  så det tar nästan en och en halv timme för medicinen att ge lite effekt, jag kan knappt sova och ja, det är grymt jobbigt. Idag fick vi en akuttid hos min läkare här i Simrishamn och han skrev en akutremiss till ortopedkirurgen i Ystad så att jag kan få mer medicin genom en spruta och i värsta fall bli inlagd om det inte hjälper. Jag är dock jäkligt envis så jag vill vänta lite och se, nån timme eller två i alla fall. Så nu vet ni varför jag inte direkt är på blogghumör.

Jag har känt mig lite off hela veckan och det har ni nog märkt av, lite bloggning, inga outfits osv. Idag har jag vart och tränat, fått akupunktur, bakat cheesecake (bilder kommer imorgon eller på söndag), vart på Bo ohlsson, sett live från Hovet i Sthlm där Ashley Greene och Robert Pattinson var tidigare ikväll och så har jag sett på Idol. Jag ska försöka komma tillbaka så snart som möjligt till mitt vanliga blogg-jag men först måste jag bli lite bättre i ryggen. Jämt när jag blir sämre i ryggen är det som att en stor del av mig försvinner så därför struntar jag hellre i att blogga än att känna att det blir ett måste och krystar fram något skitinlägg. Jag hoppas ni förstår :) Ha en trevlig kväll, kraaaaaaaaaaaaam! Ni är underbara!! <3

Har ni saknat mig? Hihi. Jag vet att en del av er undrat varför jag helt plötsligt "försvann" och det finns en enkel förklaring till det, jag blev dålig i ryggen och behövde en paus. Jag är heltidssjukskriven och är 3 dagar i veckan på sjukhuset, ibland fler dagar. Jag har ständigt värk och mår inte så bra, främst så mår jag dåligt kroppsligt men vissa dagar sätter det sig även på psyket, främst att jag blir frustrerad. Här på bloggen vill jag inte skriva så mycket om det här med ryggen, mycket för att jag själv inte tycker det är kul att läsa bloggar som bara klagar så jag behövde en liten paus från det också, att låtsas att jag mår bra när det inte alls är så (även nu syftar jag mest på värken). Men nu är jag bättre i ryggen igen och känner att jag smått orkar gå tillbaka till bloggandet. Tänkte börja visa lite bilder på vad jag gjort de senaste dagarna.

Jag och mamma var en dag och åt vår älskade lunchbuffé på Börje Olssons skafferi, den är såååå god!



I onsdags fyllde mamma år och det firade vi med paket och tårta. Det här paketet slog jag in till henne som var från mig och brorsan Kevin. Det var ett par ascoola knallgula kängor som ni ser att hon har på sig på en bild längre ner.



Mamma har startat en ny blogg som jag hjälpte till att fixa designen på. Klicka på bilden för att komma till bloggen!



Idag så har vi (som vanligt) varit på loppisen i Suckarnas gång.



Här ser ni kängorna mamma fick av oss.



Lite senare dyker en outfit upp.
Kram!