Det här inlägget kommer inte vara speciellt roligt utan det är mest för mig själv för att jag ska kunna gå tillbaka och minnas. Idag är det fyra veckor sedan jag blev så mycket sämre i ryggen och det är fortfarande lika dåligt. Jag har aldrig varit så här dålig förut (förutom när jag var nyopererad), inte ens innan operation så det känns så förbaskat tråkigt att jag fått sånt bakslag. För fyra veckor sedan började jag även med en ny medicin som heter palexia som jag har som grundmedicin. Sedan dess, men speciellt efter jag har ökat dosen och den senaste veckan har jag känt mig jätte dålig. Jag har jätte mycket ångest om kvällarna och nätterna som bara blir värre, jag har svårt att somna, jag kan vara hur trött som helst men somnar ändå inte och så har jag ingen aptit, om jag bara skulle lyssna till hur kroppen känner skulle jag knappt äta nånting om dagarna. Jag vägde mig idag när jag var och tränade hos sjukgymnasten och insåg att jag gått ner 3 kg på de här 4 veckorna och så kan det ju inte fortsätta! Men igårkväll läste jag bipacksedeln tillhörande palexia och såg att just oroskänsla och nedstämdhet, svårt att sova och minskad aptit var vanliga biverkningar (1-10 av 100). Och då föll alla bitar på plats, såklart att det är medicinen som gjort att jag känt mig så här, att jag inte tänkt på det tidigare. Så idag pratade jag med min läkare och jag började trappa ner nu ikväll och imorgon kväll ska jag börja med norspanplåster igen istället för palexian. Dessutom har jag hört mig för och pratat om att de gånger jag har riktigt riktigt ont kan jag ta tre oxynorm istället för två. Oxynorn är en opiat (morfin) som är korttidsverkande som jag just nu äter två stycken av var sjätte timme dygnet runt för att minska smärtan någorlunda.

Sen är det det här med norrlandsresan.. På torsdag morgon går flyget upp till Umeå och jag har sådan beslutsångest om jag ska åka eller inte. Jag vill självklart åka men jag är inte beredd att bli sämre i ryggen för det. Först ska vi åka bil ca 1,5 timme till sturup, sedan flyg i en timme och 10 minuter för att byta flyg och vänta i sthlm i 45 minuter. Efter det är det en timmes flyg till och dagen efter det väntar en bilresa på ca 3 timmar. Som sagt, beslutsångest. Imorgon ska jag till Ystad och då blir det ju att åka bil ca 40 min enkel väg och sedan gå lite där, lite som ett "test" på hur jag klarar det för sen är det dags att bestämma sig. På onsdag ska även kirurgen från Ängelholm ringa mig och då ska jag be honom boka en tid för en röntgen, först ska vi göra en skiktröntgen och om den inte visar något antar jag att det blir en magnetröntgen efter det (men allt blir ju i januari i så fall).

Det här blev ett väldigt eländigt inlägg men nu ska jag lägga mig framför tv'n och vänta på att bli trött så jag förhoppningsvis får sova några timmar i natt. Sov gott. Kram!