Om sanningen ska fram
De senaste veckorna men speciellt de senaste dagarna har jag varit jätte jobbiga, jag har haft fruktansvärd ångest och haft jätte svårt att somna. Direkt jag sluter ögonen kommer paniken och rädslan, den där fruktansvärda klumpen och känslan som får en att bara vilja försvinna, lägga sig under täcket och hamna i en annan värld. Jag och mamma har legat i soffan och sovit de senaste nätterna på grund av min ångest då jag har svårt att vara ensam och måste ha igång tv'n för att klara av ångesten någorlunda.
Varför jag delar med mig av det här är för att jag vill att ni ska veta vad som pågår. Jag vill att ni ska veta att jag inte bara är lat utan det fins en anledning till att bloggen ibland blir pausad, att det blir för mycket för mig. Så ni är förberedda på det. Jag hoppas ni förstår och stannar kvar ändå för ni betyder så himla mycket för mig, mer än ni tror och kan ana.
Kram på er alla fina!
<3
Be strong girl. <3
det är starkt av dig att du ändå fortsätter och blogga även fast allt är så jobbigt, jag hoppas verkligen att allt löser sig för dig, massa kramar !! :)
Sluta aldrig kämpa, det blir bättre! Starkt av dig att fortfarande blogga!
Inte så konstigt att du emellanåt inte känner dig lika pigg. Att ha ständig värk och ont, tar på de positiva ämnen du har i kroppen. Gäller att snabbt bryta den ångesten du har. Att göra saker som känns bra är nödvändigt, för att både ha problem med ryggen och sen på toppen ha ont i själen är väldigt trist.
Ett gott råd, tål du mörkt choklad så ät de, det ska va minst 70% kakao, det höjer din serotonihalt som säkert är för låg hos dig. När du ska gå till sängs,ha hörlurar och lyssna på avslappnande musik, så ska du se att du finner en inre harmoni. Glöm inte bort att bakom molnen grå lyser alltid solen ändå. Ta dig ut på trevliga turer i naturen och kanske en och annan loppis! God bättring/MH
Kämpa på, du är min förebild!! Hoppas du snart blir bättre :)
vet hur det känns!Kämpa på för kom ihåg att det inte är farligt och även om man har en tuff period m mycket ångest så är den övergående.Hoppas du mår bättre snart
Vill du veta en sak? Du är inte ensam, även om det kanske inte hjälper att höra men jag lovar det blir bättre, kanske aldrig lika bra men det kommer bli en förbättring, min mage kraschade för några år sedan och jag har sen dess haft svår ångest och varit deprimerad, och på toppen av det utvecklat agorafobi, jag klarar knappt gå till Ica för jag är så "rädd" för människor, fruktansvärt är det, men du blir en starkare människa med allt du får genomlida! Jag lovar! Försök även att sova själv, jag hade samma problem som du var tvungen att flytta hem till min mamma och vågade inte sova själv i ett år efter, var livrädd men sen gjorde jag det bara i två nätter så blev det mycket bättre, det handlar om att utsätta sig för det jobbiga, det är lätt att säga men svårt att göra. Tveka inte att höra av dig om du vill prata, lämnar min mejladress :) ta hand om dig nu!!
Kram på dig!
låter som du fått panikångest...själv haft det sen sommaren 2005...och jag VET hur in i helvete hemskt det är...men det e sant som du skriver med.. att det är OMÖJLIGT för nån som inte upplevt det själv att veta hur i helsike fruktansvärt jobbigt det är....känn inget tvång med din blogg utan uppdatera den då du orkar...inte känna dig tvingad .för ditt välmående e det viktigaste för dig...(jag bor i samma stad som dig så bara höra av dig om du vill, jag har själv gått igenom ett rent helsike med ångest, finns en kategori på min blogg som heter just panikångest)...kram på dig gummset..
I have the same thing. I watch youtube at night with my boyfriend and wake up feeling dead. Try writing it down, always helps me. You will be fine with time. Keep on fighting.
Jag har ingen aning om hur du känner just nu, men håll ut!
Hoppas verkligen, verkligen att det snart blir bättre så dina dagar blir lite ljusare. Du är stark som ändå håller bloggen vid liv! kram
Du är så otroligt stark! Dalar måste få komma. Vill bara poäntera hur otroligt begåvad, kreativ och konstnärlig du är. Du kommer bli nåt stort. :)
Hoppas du blir bättre,kämpa på Fina du!
Krya på dig!
Kramar!
Sweetie, please cheer up! I don't pretend to know the discomfort you speak of, but I've had times when I understand that level of anxiety, fear, and even what the French call 'ennui' has afflicted me and caused depression. But I promise you this, it WILL get better! Love can build a bridge to the place where there is healing, and if not total healing, at least a situation where you manage the pain and have many moments where you just forget about it, and can enjoy everyday normally. You're so beautiful, sweet, talented and very well-liked by many. Don't give up, please Jen, stay strong and it's summertime and there will be much sun, warmth, and fresh air to enjoy everyday.
much love!!
Åh, vad tråkigt att höra Jennilie! Och nej, jag kan nog inte förstå hur jobbigt det är då jag inte varit i din situation, men jag kan tänka mig hur det är genom att läsa vad du skriver. Jag hoppas verkligen att du blir bra snart, både fysiskt och psykiskt, ingen borde behöva må så där! Och när det gäller bloggen så hänger vi såklart kvar (ok kanske bara kan prata för mig själv där...), du ska inte känna nån press på att du måste blogga si och så mycket. Din hälsa är viktigare än ett par bloggläsares dagliga dos av läsning, tänk på det!
Stor kram till dig!!
Många kramar! Krya på dig <3
Ni har skrivit så fina och stöttande kommentarer till mig och känner att istället svara på alla ger jag er ett tack, ett stort fett TACK här. Ni är underbara och jag är så glad att ni finns här! TACK fina ni <3
M- Nej jag vet att jag inte är ensam, har några omkring mig som lidit av svår ångest. Vad hemskt att läsa det du skriver, hoppas att du så småningom blir bättre! För mig går det lite i perioder.. För någon/några månader sedan då jag för första gången kände av den svåra ångesten sov jag och mamma tillsammans i ett par nätter men sedan sov jag själv ett par veckor. Men sedan nån vecka tillbaka har det vart så där super jobbigt igen och känner att jag behöver mamma här. Ja förstår vad du menar med att utsätta sig för det som är jobbigt men det är så mycket som pågår nu (inte bara ångesten) så just nu måste jag ha mamma vid min sida. men självklart kan det ju inte fortsätta så i flera veckor till, jag menar hon har ju en make också, haha.
Tack för din kommentar, KRAM!
MH- Jag ska prova det där med choklad men båda jag och mamma glömmer det varje gång vi är och handlar, måste komma ihåg det snart! Jag vet (läkaren sa det också) att min serotonihalt är för låg, bl.a pga av mina mediciner tyvärr.
Tack för din kommentar, kram!
Du är inte ensam!
Ville bara skriva det.
Kram
