Vilken mardrömslik natt jag har haft, jag har knappt sovit nånting och haft så förbannat jäkla ont! Jag tar det hela från början..

Vid det här laget vet ni nog alla att jag har diskbråck i ryggen sedan 2,5 år tillbaka och att jag ska steloperera ryggen i september. Till och från är jag rätt bra i ryggen och klarar av att t.ex gå på stan om jag har platta skor, vilar ibland och inte går för snabbt.

För ett par dagar sedan var jag sängliggande för att jag hade så jäkla ont i ryggen och därför även gick på lite starkare medicin. Dagen efter var jag snäppet bättre och igår kände jag mig  återställd, alltså helt okej i ryggen, inte värre än vanligt. Jag följde då med familjen och våra gäster ner på stan, vandrade omkring en del och cyklade då jag inte gick. Det jag gjorde fel (tror jag) var att jag hade en söt liten tös i yngsta brorsans ålder på pakethållaren, både när jag gick med cykeln och då jag cyklade. Det kändes helt okej och jag menar hon är ju inte tung men tydligen tog det på som bara den.

När vi kom hem vid 20-tiden kände jag mig fortfarande som på dagen, bra, så under kvällens gång drack jag några drinkar och så med de andra. Det var sen mot 23-tiden som jag började få mer och mer ont i mitt vänstra ben.. Det är en nerv (några nerver??) som kommer i kläm i ryggen ner till benet som gör att jag brukar få ganska rejäla nervsmärtor i det vänstra benet, och då i precis hela benet, från rumpan ner till foten. Sen blev det bara värre och värre, jag vred och vände på mig men fick bara ondare.

Jag har medicin mot mina nervsmärtor men det är rätt stark medicin som absolut inte får blandas med alkohol så jag kunde ju inte ta den eftersom jag hade druckit alkohol under kvällen. Vid 01-02 nån gång gick jag och la mig men tillslut fick jag nästan panik. Det gjorde så ont i benet att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Och nervsmärtor är inte alls som vanlig smärta, om du frågar mig som är van vid båda två så är nervsmärtor sååå mycket värre. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det.. Ni vet när det ilar så där fruktansvärt i tänderna ibland? Ungefär så fast värre, ilningen går inte över + att den gör förbaskat ont och bara blir värre.. Typ.

I alla fall, till slut spröt bara tårarna och jag ville bara sjunka genom jorden och vara död ett tag för att slippa smärtan.. Timmarna gick och vid 05 fick jag äntligen ta medicinen. Jag trodde aldrig att den skulle hjälpa eftersom jag nått "toppen" av det onda flera timmar tidigare, och när jag nått toppen brukar inte medicin kunna bryta ner det onda. Men efter ca en halvtimme kände jag hur det började lätta mer och mer i benet tills jag knappt kände nånting längre, sen minns jag bara att sist jag kikade på klockan var den 05.45 när jag äntligen fick lite ro och kunde somna.

Idag mår jag bättre, fast det kan ju också vara för att jag har tagit medicinen nu som tydligen är världens bästa medicin! Men jag kommer ta det förbaskat lugnt idag och det är bara att inse att jag måste vara himla försiktig och tänka om några gånger innan jag bestämmer mig för att göra något som kan förvärra mitt "tillstånd".

Nä, fy tusan vilken natt det var.. Och det är INTE ofta jag rent utav har gråtit för att jag har ont, och jag minns nog inte sist jag hade så där ont.. Inte ens när jag fick diskbråcket första gången hade jag så där ont i benet för då kunde jag i alla fall sova, nu kunde jag bara drömma om att få sova.

Jag hoppas i alla fall att ni hade en bättre natt än vad jag hade :)
Kram på er! Och jag säger bara wow om någon orkat läsa hela mitt eländiga inlägg, haha.