Ibland blir jag så less på mig själv.. Kan jag inte bara hitta felet, vad det är som fattas. Jag tror att jag vet svaret på det men är fortfarande inte helt säker på det. I somras var jag som sagt ute och reste själv i ca två månader, hann med tre olika länder, därefter flög jag till Skåne där vi alltid spenderar våra somrar. Känslan jag kände i somras är obeskrivlig. För första gången kände jag mig verkligen hel, hel i hela kroppen.  Sen kom tiden då vi var tvugna att åka hem.. Vad hände, jo den där lilla delen som gjorde att jag kände mig hel försvann.

Förra helgen var jag i Sthlm vad tror ni hände? Jag kände mig hel igen, vilken känsla! Men sen åkte jag hem och helheten försvan.. Igen.

Jag vet vad det hela sitter i, tror jag iaf. Jag är helt enkelt inte menad att bo i en liten skrutt by, inte ens i det vi här kallar "stan". Umeå kan man knappast kalla en stad, inte jag iaf. Zurich, Berlin, London, Köpenhamn, Sthlm, ser ni mönstret? Om inte: Storstad! Det är så jag ska leva, i en storstad. Många tror att det bara är för att jag gillar att shoppa och kolla i nya butiker men det sitter i så mycket mer än det.

För mig innebär inte en storstad endast bra shopping och mycket affärer. Jag vill ha rörelse, mycket folk, inspireras av allt och alla, männsikor med stora förhoppningar och drömmar, alla är olika, har egna åsikter, upptäcka nya platser, träffa nya människor, allt som inte händer här. Här känns det som att folk lever i en bubbla.

Jag ska inte säga att folk inte har drömmar här för det har dom men alla är bara för rädda för att fullfölja dom, det är ju "så tryggt" här. Familjen bor här, vännerna finns här, jobbet och skolan är här, ja eller hur, det är tryggt allt det där men det är ju sånt som inte försvinner! Om du flyttar iväg och inte trivs så är det ju bara att flytta tillbaka, Umeå försvinner knappast på ett halvår (även om jag ibland önskar att det skulle de).

Våga mer.

Hmm, innan jag började skriva det här inlägget visste jag hur det skulle se ut, känns som att det spårade ur en aning men okej. Känner mig förvirrad, troligen på grund av den där jäkla medicinen för ryggen, nä jag ska nog bara slänga mig i sängen och sova nu, blir nog bäst så för alla. Vet inte ens vad jag vill ha fram av inlägget längre.

God natt vänner och fiender.