Inatt satt jag och kollade lite i mitt arkiv och kom ju självfallet till alla inläggen jag skrev i Schweiz. Tyckte det var sorligt att läsa för jag hade verkligen en underbar tid där och det känns super tråkigt att den tiden är över. Skrollade ner lite och kom till bilderna på barnen, brast direkt ut i gråt. Kunde inte hejda mig, tårarna bara rann. Vill bara hålla småbarnen i min famn, krama om dom, se och höra dom skratta igen. SaknadSaknadSaknad.


Gosh, bara jag kollar på bilderna nu fylls ögonen med tårar. Underbara små mirakel!

Fick nyss ett mail av mamman vars barn jag tog hand om (bilderna nere) där hon skrev att pojken brukar prata om mig ofta och att lillflickan verkade sakna mig hon med. Nawh.

Vill tillbaka.

För att komma på andra tankar gick jag och gjorde lunch men nu sitter jag här igen lika deppig ändå.


Ha en bra dag!