Hej. Först ska jag bara berätta lite hur dagen har varit. Var ju som sagt med Sara och vi har haft det nedrans mysigt, sedan dom Karin och Jenny ett litet tag också, imorgon blir det staden med Sara där jag kanske träffar på Hedvig :D

Sedan kommer jag till en annan sak.. Nu på kvällarna är det ju riktigt mörkt ute för dig som inte har märkt det vilket ger (iaf mig) en kuslig känsla. Kom på mig själv att då jag skulle cyklade hem från Sara, vid 01-tiden cyklade jag det snabbaste jag kunde och mitt hjärta klappade riktigt snabbt av rädsla. Jag tycker verkligen att det är obehagligt att cykla hem själv i mörkret.

Tänkte att jag skulle cykla genom stan där det kanske fanns fler människor ute men nog hade jag fel, jag stötte inte på en enda människa, helt dött. Därimot var det en bil med två killar i som körde förbi mig och saktade ner lite, sedan då jag svängde med cykeln svängde dom år samma håll, körde lite längre fram och stannade bilen. Mitt hjärtade dunkade så hårt att jag fick ont i magen. Men sedan kom en till bil körandes bakifrån vilket gjorde att jag kunde cykla förbi bilen som stannat men då den körandes bilen var förbi startade killarna bilen igen och då trodde jag verkligen att något skulle hända, man hinner ju tänka hundratals olika tankar, man har ju hört vad det finns för idioter här ute. Jag racade på som aldrig förr och svängde av igen då jag med lättnad upptäckte att dom inte svängde åt mitt håll.

Sedan då jag kommit över stora vägen och kom ut ur centrum till en ännu dödare väg var det tre killar/män som var framför mig så jag cyklade över till andra sidan och har nog aldrig cyklat så snabbt i hela mitt liv. Är det verkligen så här det ska vara?!! Bara för att man ser en bil som svänger åt samma håll eller tre killar gå på samma gata blir man livrädd och förväntar sig det värsta?! Det är en sjuk värld vi lever i!

Jag är fortfarande lite rädd, har en obehaglig känsla i mig. Det är inte kul!