Har inte så mycket att blogga om just nu därför tänkte jag att ni kunde få läsa en liten novell jag skrivit för ett par veckor sedan. Det är inte i författarklass men lite smått rolig om du frågar mig, hehe.

När drömmen blev sann.

Kändiskärlek är väl något vi alla varit med om, dem är snygga, rika, berömda och perfekta i våra ögon. Vi säger att vi är kär i den och den kändisen men det är inte äkta kärlek för riktigt äkta kärlek slår allt, till och med den så kallade kärleken man känner för vissa kändisar. Men vad händer om du får uppleva båda känslorna till en och samma person, att kändisen du är så kär i blir den du får äkta känslor för också? Detta är något jag fått uppleva.

”Det här kommer väl bli underbart, värme, ledighet, smarrig mat och ny kultur i två veckor.” Klart det är skönt att få slippa skolan några dagar extra och Bahamas är ju aldrig fel men varför just under jul och nyår? Det är ju nu släkten ska samlas, man ska äta traditionellt julbord och sedan gå på mellandagsrean med sina vänner för att inhandla den perfekta nyårsblåsan att fira in det nya året i. Nej istället ska man sitta på ett främmande ställe med mamma och pappa utan vänner och hemlagad mat i två veckor för att inte tala om att det inte blir några julklappar i år. Vissa skulle nog kalla mig tjatig och bortskämd men jag skulle snarare kalla mig kräsen och hemmakär. Det är rätt så fuktig luft här och värmen är total, jag kan dock inte säga att jag ogillar den. Sen ser det ju så annorlunda ut här jämfört med hemma. Himlen är klarblå och solen skiner, havet glittrar i en turkos ton och palmerna svajar lite av den svaga vinden. Än om klimatet är underbart känner jag på mig att det här kommer bli en lång och tråkig resa.

Dagarna går även här och julafton är tydligen förbi, snacka om att inte känna av någon julstämning i den här hettan. Det positiva är väl att min annars så bleka kropp har fått sig en fin gyllenbrun färg och för första gången har jag lyckats att inte bränna mig. Mina fräknar i ansiktet har även kommit tillbaka vilket också är positivt, jag gillar mina fräknar, dem gör mig unik. Hotellet vi bor på är väldigt flott och överdrivet om du frågar mig men pappa var tydligen tvungen att lyxa till med ett femstjärnigt hotell med både pool och gångavstånd till havet. ”Mamma jag går ut och går en sväng efter stranden.” ropar jag innan jag lämnar poolområdet. Jag hinner bara komma ner till strandkanten, mötas av det öppna och vackra havet innan mitt hjärta slår en dubbelvolt och jag sedan får hjärtstillestånd i en sekund eller två. Bara några meter framför mig, jag skulle uppskatta att det är 8 meter står han, mannen jag drömmer om, ser i filmer, läser om i svallertidningar, läser om på bloggar runt om i världen, mannen som miljontals flickor, tjejer och kvinnor suktar efter, min kändisförälskelse. Men nu ser jag honom inte på en bild och jag drömmer inte om honom utan han står där, 8 meter ifrån mig. Bilderna och filmerna gör honom inte rättvisa!  Hans käkben är tydliga och skarpa, läpparna är välformade och kyssvänliga och hans vita tänder nästan bländar mig då de lyser mot mig tillsammans med solens strålar. Hans leende är vackert och han ser lycklig ut då han skrattar och skämtar glatt med sina vänner. Något som får mig att glömma andas och nästan svimma är att han står i bar överkropp och visar sin vältränade bringa. Hans skratt är det enda jag hör, allt annat ljud har jag stängt ute och vinden blåser och busar till hans perfekta gyllenbruna, nästan bronsfärgade hår.

Jag blir yr, jag måste andas men jag kan inte, jag bara står där och stirrar på honom då hans blick möter min och han lyser upp i ännu ett leende. Jag känner hur mina ben viker sig och jag faller till marken. Jag måste ha svimmat för det har tydligen hunnit gå några sekunder då jag kvicknar till. Jag känner hur mitt huvud vilar på någons lår men jag förmår inte att öppna ögonen då dem känns tyngre än någonsin. Sedan hör jag några röster och hur människor oroligt pratar med varandra men det är bara en röst som intresserar mig, den enda rösten jag känner igen, rösten som hörs närmast. Snabbare än blixten spänner jag upp mina ögon vilket visar sig vara dumt då jag lika snabbt måste stänga dem igen eftersom jag bländas av solen. Jag öppnar dem långsammare den här gången men tror då att jag ska svimma igen. Det är han, min kändisförälskelse, det är mot hans lår mitt huvud vilar, det är han som stryker mig på pannan upp mot håret, det är han som ser mig djupt in i ögonen och frågor mig om jag är okej. Jag bara stirrar på honom, vad är det här, en dröm, ett skämt eller kanske ett test för att se hur mycket mitt hjärta klarar av, men är det de sistnämnda bör de avsluta testet för snart hoppar mitt hjärta ut från bröstkorgen. Han fortsätter stryka min panna med sina varma och sammetslena händer och frågar mig än en gång om jag är okej. Det är inte förrän då jag sliter blicken från hans ögon och upptäcker hur nära mitt ansikte är hans bara överkropp. Jag känner hur allt blir suddigt igen, det svartnar för ögonen utan att jag stängt dem och rösterna försvinner mer och mer som om någon skruvar ner volymen på en stereo, jag svimmar igen.

Då jag vaknar upp till medvetande ligger jag inte längre med huvudet på hans lår utan nu sitter jag i hans knä med ena armen runt hans hals och mitt huvud lutat mot hans muskulösa axel. Det här kan inte vara sant. Jag håller om honom och inte vem som helst utan honom! Han frågar mig med en mer oroad röst den här gången hur jag egentligen mår. Efter att ha fått tillbaka andningen och hittat min röst igen kan jag ge denna perfekta man ett svar. ”Förlåt för allt svimmande men jag tror inte jag druckit tillräckligt med vatten idag” säger jag med en skakig och nervös röst. Det är inte förrän nu jag lyfter mitt huvud från hans axel och ser in i hans djupt bruna ögon igen. Han ler mot mig och säger att vatten är på väg.

Efter svimningsincidenten visade det sig att han och hans vänner precis checkat in på samma hotell som jag bodde på och att de skulle stanna där en vecka, och jag som skulle vara kvar där precis en vecka till blev så lycklig att jag hoppade omkring och skrek som ett litet barn då jag var utom synhåll från någon. Dagarna gick och jag umgicks nästan hela tiden med honom och hans sällskap. Jag trodde jag visste allt om honom och precis hur han var efter allt jag läst, sett intervjuer osv men det visade sig att jag bara visste en liten bråkdel av den person han verkligen var. En jordnära, social, trevlig och sällsynt person är bara några av de ord som beskriver honom, och sen snygg och ögonbländande förstås. Denna nyårsafton kom att bli den bästa i mitt liv. Det sägs ju att den du spenderar tolvslaget på nyår med är den du kommer spendera resten av året med och jag hoppas verkligen det. Vi satt vid havet, tittade på fyrverkerierna och lyssnade på alla som sa gott nytt år. Det var varmt ute och en stämningshöjare var ljudet från vågorna slog i strandkanten. Han såg mig i ögonen, smekte min kind och förde sin mun mot min. Då våra läppar möttes hörde jag inte fyrverkerierna längre utan jag kände dem i kroppen, jag trodde jag skulle explodera när som helst men det gjorde jag som tur var inte. Hans läppar var mjuka och lika kyssvänliga som de sett ut att vara.  Jag blev helt varm i kroppen och fjärilarna i magen blev bara fler. Jag kände mig så lycklig och levande. Jag var för första gången kär på riktigt och inte i vem som helst utan i honom.

Mina två veckor på Bahamas förändrade mitt liv och från att ha trott att resan skulle bli lång och tråkig visade det sig att den blev allt annat än just tråkig. Den var händelserik, fantastisk, speciell, underbar, oförutsägbar, obeskrivlig och helt magisk.

Det spelar det ingen roll att vi inte bor på samma ställe för med dagens teknik och framgångar kan vi få tag på varandra när vi vill och vi ses så ofta vi kan. Det viktigaste av allt är att vi älskar varandra. Min kändisförälskelse kan slänga sig i väggen för äkta kärlek slår allt! Han får mitt hjärta att slå frivolter, han väcker fjärliarna i min mage till liv och han får mig att känna mig speciell, utvald och lycklig. Jag älskar honom av hela mitt hjärta.